I väntans tider!

Det duggar inte tätt mellan inläggen nu för tiden, men det är ju som den gamle vise mannen sa. - Den som väntar på något gott.....

Julafton närmar ju sig med stormsteg och så här i väntans tider är det väll bara att acceptera att väntan får accepteras.
På tal om väntan, så är det nu över ett halvår kvar till nästa spinningpass av TDF kör igång igen. Sista passet gick nämligen av staplen i onsdags där målgången i Paris väntade. En tuff avslutande etapp med en svettig och brutal målgång.

Väntar nu oerhört mycket på att leveransen av nya cykeln ska dyka upp... enligt senaste rapporten kan det kanske kanske kanske bli leverans den 23 dec. Snacka om bra timeing isf. Funderar lite smått på vilket julpapper jag ska annvända isf. Guld? Rött? Eller rosa?

Imorse var det hockey bockey igen. Vinst med 6-3 och dagen började där med helt lysande.
Ikväll blir det ett vanligt spinningpass igen.

Världen är liten!

Måndag och ny träningsvecka igen. Då helgen avverkades i en hisklig kalorifart med både restaurang besök och 1-års kallas kändes de nu helt plötsligt skönt att de var måndag igen. Efter att jag själv kom hem sent på kvällen fick det tänkta dubbla spinningpasset ändras till ett enkelt. Väl på plats på gymet märker jag att något inte riktigt står rätt till. Var är vår instruktör Thomas? Istället kommer till min förskräkelse en brunhårig tjej in som instruktör. Inte för att det är något fel på brunhåriga tjejer men nu visar detta sig vara en av våra grannar som min underbara fru råkade ha en liten fight i tvättstugan med förra veckan som även jag råkade bli vittne till. Blev en något pinsam stämning kan jag villigt erkänna.
Nu blev det ju helt plötsligt inte lättare att motivera sig. Men skam den som ger sig. Har jag banne mig släpat mig hit får jag göra något bra av det. Men droppen var när hon nu började spela country musik på ett spinningpass. I ren protest körde jag nu mitt eget pass för att få lite motivation. Nu ser man med stor glädje fram mot onsdagens TDF pass.

Adventstur på Rullskidor!

I lördags blev det en fin uppslutning med glada rullskidåkare som entrade Göteborg.

Sex stycken var av endast två boende i Göteborg blev det på denna lördagstur som tog oss ner mot Billdal och tillbaka upp mot Slottskogen. Isak och Limpan som tränat hårt de senaste månaderna fick ta ansvar för gruppen och se till att ingen trillade ifrån. Övriga var Filip, Ling, Kigge och undertecknad som gjorde sitt yttersta för att få en så härlig och bekväm runda som möjligt. Ska även tilläggas att detta faktiskt var Lings premiär tur på rullskidor då påtryckningarna att börja köra blivit allt för stora.

Vinden blev vår största fiende denna dag då motvinden mötte oss redan vi Högsbo. 10 m/s låter kanske inte så extremt mycket, men fick ändå oss att känna som om vi bara hade spagetti i armarna. Stundtals gick de nästa krypa snabbare än att staka. Väl halvvägs och en välförtjänt paus i Billdal anbefalldes. En trevlig parkbänk utmed havet upphittades och nu var det vätskepåfyllning som gällde. Vinden kylde snabbt till de stela musklerna och fick därmed pausen att bli kort och intensiv. Nu var det Isak och Limpan som tog komandot och föreslog en italiensk formation tillbaka hem in mot stan. Sagt och gjort och alla la sig på rulle för att åka med. Nu började orken tryta hos Ling som fick släppa på gasen och läggas sig i eget tempo. Isak som den ödmjuke vänn han är släppte också av och körde tillsammans med Ling in i mål. Nu började även övrig i tätklungan gå på knäna och därför var det Limpan som tog komandot och drog resterande fyra fram till Högsbo. Här visade Limpan sin styrka och fortsatte likt ett lokomotiv in mot slottsskogen med övriga något avhängda. Väl i mål stannade klockan på 25 km.   

Ny cykel beställd!

Japp då var den äntligen beställd. Här kommer därför en lite teaser på vad jag kommer cykla på under 2012.

Efter att ha velat fram och tillbaka ända sedan sen sommaren om vilka färger och komponenter som skulle användas fick jag nu äntligen tummen så att säga ur och beställde. Självklart är det Mackan & Andy på Bikeplace som får förtroendet att leverera denna skönhet. 

Kan avslöja så mycket som att det självklar blev en ny TREK Project One. Efter att ha varit 100% nöjd med den gamla fanns här inget att tveka på. 

Mer info och spec på cykel kommer senare. 

Ultraintervaller 8 mil!

Här kommer nu en liten summer av helgens råa aktivitet.

Sent om sides bestämdes det att ett Ultraintervall lopp som arrangerades av jogg.se skulle genomföras. Öberg som via sin kontakt Maria Karlsson fick nys om en så något som när extra ordinär aktivitet som Ultraintervaller 8 mil skulle starta från fredag till lördag i hela sverige. Deltagare i vår grupp blev Maria Karlsson, Emma Ahberg, Anders Markström, Carl Johansson, Alexander Öberg, Daniel Sigbladh och Victor Persson som gjorde ett gästspel under första milen. Tävlingen gick ut på att springa 1 mil var tredje timma i 24h med målgång kl.22.00 på lördag kväll. Starten gick kl.00.00 på fredag natten och

då förberdelserna var knappa och nervositeten var långt ifrån att in finna sig var det bara att ge sig av på första milen.

Då valet av rundor fick planeras utifrån egen fanasti blev det än jämn och fin variation på rundorna.

Tanken var att hålla ihop gruppen så länge det gick för att njuta av löpningen och få en trevlig gemenskap tillsammans. Natt passen blev extrem tunga för egen del då endast totalt 2 timmars sömn kunde genomföras på hela natten. Kroppen var ju liksom inte sugen på att bli väckt kl.03.00 och ge sig ut och springa. Detta pass blev för avrigt döpt till "Partypasset" då delar av bansträckningen passerade själva Avenyn kl.03.00 på natten. En mycket säregen upplevelse må jag säga då merparten av aveny-besökare stod med hakan i famnen när de beskådade 6 st överaktiva människor kom löpandes förbi dem i full fart när de som själv precis var inne på sista ölen. Mellan varje pass använde vi Marias lägenhet som "BaseCamp" där sömn och energipåfyllning utfördes.

Efter fjärde milen drabbades vi dock av första bortfallet då Emma fått känningar i en höft. Inget värt att riskera löparkarriären för och Emma klev där med av efter 4 mil med flaggan i topp.

Dagsljuset hade nu även nått över Göteborg och det var dax att beskåda nya rundor upp i Skatås. Hela bilen packades och vårat "BaseCamp" byttes nu istället ut mot Marias lägenhet till Solvikingarnas klubblokal som Maria snyggt fixat in oss i.

Milen löpte på i Skatås och efter 5:e milen var det dax för Anna, Tilda, Soffy & Ellen att komma och besköda hela mästerverket. Gemensam lunch avnjöts i Skatås lunchrestaurang där en köttgryta intogs av merparten av löparna. Sömbristen och tröttheten började nu lysa igenom då ett par av deltagarna började nicka till vid middagsbordet...(inga namn nämnda här)

Bilden talar sitt tydliga språk.

6:e milen påbörjades och nu började saker och ting inte kännas normalt i undertecknads kropp. Kroppen och framför allt benen började bli ordentligt medtagna. Då en snabb och korrekt övernskomelse slöts om att nu köra den 6:e milen så flakt som möjligt för att spara på krutet blev det nu helt tvärt om. Kuperat så det förslår och de onda tankarna var nu inte lika lätt att vända till något possitivt i Sigbladhs värld. Detta blev undergången för undertecknad. Efter att ha släpat sig runt 6:e milen fick jag nu kasta in handuken då allt krut var helt förbrukat.

Nu återstod hoppet till de återsående fyra riddarna Maria, Anders, Öberg och Carl. 

Då författaren till denna text fick avvika från platsen i detta skede saknas tyvärr lite intressant information mellen 7:e & 8:e milen. 

Men till det viktiga hör att alla återstående fyra tog sig rund de åtta milen som denna råa prestation bjöd på.

Så en STOR eloge till Maria, Anders, Öberg & Carl som kämpade till sista blodsdroppen...

VI ÄR ÖVERALLT!

I onsdags var det dax för nytt 90 min TDF (Tour de France) pass. Efter att ha plöjt igenom hela underleverantörs mässsan på Elmia under dagen och hälsat på...tjaa...större delen av utställarna var både huvud och ben trötta och ville inget hellre än ligga på soffan och dricka varm choklad.
Men icke! Efter att Glenn...JA...han är från Göteborg.....släpt av mig vi korsvägen, var det bara hem och ladda med bananer och en tallrik flingor.
17.45 stämplade undertecknad in på Sats och till min stora förvåning möts jag av en ombytt och klar Persson som även idag värmt upp med en lite lätt löptur ner till gymmet.

Passet drar igång med en något bättre uppslutning än tidigare. Idag är det 38 min konstant klättring som gäller plus 4 bergspris och 2 spurtpris.
Känns som ett tungt pass en dag som denna. Men så snart pulsen gått upp släpper segheten i benen och det börjar nu bli KUL. Benen känns bara piggare och piggare. Idag har Jonas (ledare) valt mycket smakfull musik som gör att passet går extremt lätt och man får hela tiden ny energi. Guru josh project blandat med Metallica blir en perfekt kombination.

Helt slutkörd och matt i kroppen blir det sedan ombyte i omklädningsrummet där en vild debatt uppstår!
Bil fritt eller ej på Vätternrundan 2013?! Åsikterna är många och Persson försöker flika in ett och annat.
Efter att ha skaffat oss en ny vänn i debatten promenerar vi tillsammans utåt mot kylan där snabbt min vackra Gnaget mössa ryker på. VI ÄR ÖVERALLT  !! hör jag då vår nya vän högt brister ut... samtidigt som han pekar med hela handen på sitt blanka AIK skärp. Äntligen en Aik:are till i Göteborg tänker jag för mig själv och dagen känns nu helt fullbordad.

Spinning Intervall!

Ny vecka och ny träning framför sig.
Nu är man inne i gymsvängen ordentligt. Igår var det dax för nytt Spinning pass.
Ville utforska hur de andra cykel passen är på Sats också och bokade därför upp mig på ett nytt pass.
Efter att sent ha aviserat Persson om passet (pga av små missförstånd) lyckades ändå Persson ansluta i sista sekunden genom en intensiv uppvärmnings-löptur från Landala ner till Scandinavium.

Upp på cykeln och passet var igång.
Magkänslan för dagens pass var inte helt 100 då magen varit lite upp och ner under helgen och efter halva passet kom resultatet. Helt plötsligt tog all energi slut och jag började bli yr. Och för att ta till Perssons klassiska uttryck så började jag "sikta på papperskorgen"

Men efter regn kommer solsken! Illamåendet och yrseln försvann efter att ha släppt av på tempot och fått ner pulsen en smula. Och passet kunde där med slutföras med flaggan i topp.
Persson ser som vanligt onekligen stark ut på passen. Kommer 2012 bli hans stora genombrott?

Gymkort och Tour de France!

Nu har det hänt. Jag, Sigge har gått och köpt ett gym kort hos Sats.
Vet inte riktigt vad som hände där men nu blev det så i alla fall. Har ju alltid varit en liten motståndare till att låsa in sig på gym när man kan vara ute i friska härliga naturen och roa sig istället.
Men när man valt att bo på denna sidan jordklotet är det inte lika lätt att cykla året om. Och eftersom frugan satte stopp för en Trainer i vardagsrummet blev valmöjlighetern inte så många. Spinning på Sats blev valet.

Att valet föll på Sats kan enkelt förklaras så här: Nära!
Eftersom Sats ligger precis på andra sidan gatan var detta ett starkt argument för att välja detta.
Persson som är en Sats-gymmare av högre räng hade även ett finger med i valet. Då Sats nu kör så kallade "Tour de France Spinning" med extra hård träning och längre pass på 90 min som Persson provkörde förra året, var detta också en anledning.

Så i onsdags blev det dax för första Tour de France passet. 90 min spinning. Med 2 st bergspris och 10 st utbrytningskörningar.
Eftersom jag nu har haft ett långt uppehåll i träningen pga av förkylning blev det att hålla igen till en början för att orka hela passet. Men igenom tog jag mig helt gnomblöt från topp till tå..

Ikväll blir det troligtvis intervallpass på rullskidorna med Persson.

Uppehåll i vardagsträningen!

Ja just denna veckan ser det inte bättre ut än att det blir en lugn och fin vecka för återhämtning.
Helgen som var satte deffinitivt sina spår. Grabb helgen i London med shopping, sightseeing, lite sömn och grym Premier League fotboll mellan Chelsea och Everton som slutade med 3-1 seger för London laget.

Väl tillbaka var det halsont och förkylning som in fann sig. Det var väll framför allt sightseeingen och fotbollen som bidrog mest till detta. Med 18 grader och sol blev man lite väll övermodig och skippade jackan tyvärr.
Så nu blir det vila veckan ut...
Skall även tillägas att jag han med en liten hockeymatch igår oxå för att verkligen få halsont-grejen bekräftad
Dock vann vi ju 5-4 så det var väll inte helt för jäves ändå.

Till helgen blir det en runda till Småland för att kolla till statusen med rullskidgänget i Gnosjö och även ge sig på ett fönsterbyte-projekt på sommarhuset.
Tar väll med mig utrustningen om det skulle bli sug efter lite stakning.

10 m/s och höst väder!

Igår blev det en ensam tur på cykeln efter ha kommit hem från jobbet och upptäckt att vädret var helt ok med tanke på vad som väntar längre fram i veckan. Så beslutet var enkelt...Nu eller aldrig. Då vinden var kraftigt tilltagande från väster och uppmätte mellen 9-10 m/s var det ganska lätt att bestämma rundan. Lindome-rundan baklänges. Kraftig kant/motvind i början för att sedan övergå till movind hela vägen till Billdal och sedan medvind sista tredjedelen in mot Göteborg.
Motvinden mellan Lindome och Billdal var helt enorm tuff idag. Hade inte varit fel och varit några fler idag kände man ganska snabbt. Med medvind resten av resan blev det hela mycket trevligare och farten kunde återupptas och avslutas i ett högt tempo.

Idag var det första löpturen sedan Lidingöloppet. Efter jobbet bar det av upp till Skatås för att få igång löparbenen igen på 8 km slingan. Vädret började mulna på och regnet hängde i luften men inget att bry sig om nu när man var ombytt och klar. Turen började i ett 4,20 tempo som kändes väldigt behagligt. Trodde att benen var tunga och trötta nu efter någon veckas uppehåll, men faktum var att det gick undan ganska bra idag. I mål stannade klockan på 35 min blankt utan att ha tröttat ut mig allt för mycket. Kändes oerhört skönt och även att benhinnorna börjar kännas bättre. Nu blir det kvällsmat med frugan som precis kommit hem från jobbet. Lite deppigt är dock att frugan cyklar mer än mig just för tillfället. 10 mil i veckan är inte dåligt.

På tur med Perssons nya!

I tisdags var det dax för en fin fin höstrunda på cykeln igen efter ha legat lågt inför Lidingö. Tildas pappa (Öberg) annonserade redan föra veckan att han var sugen på en tur på tisdagseftermiddagen, om man bara hade vetat hur träningsverken skulle infina sig när man accepterade deltagandet.
Persson som investerat för 2012 var självklar given, och sugen till tusen på att känna skillnaden på Alu vs Carbon.
Bassan som inte var hundra i sitt knä efter Lidingö tackade vänligt men bestämt nej men stod nog ändå för kvällen prestation när han bjöd in till bullfika efter passet.

Kl.17.30 var det samling i den lite finare delen Lorensberg, närmare bestämt Korsvägen för att därifrån ta oss iväg söder ut. Först på plats var Persson, inte långt efter undertecknad med fru (oxå på cykel). Som vanligt var det samma person som brukar ha svårt med tider som anslöt sist till truppen (inga namn nämnda).
Efter ha klarat av dagens fotosession bar de upp på sadeln igen. Undertecknad la sig snabbt bredvid Persson för en närmare granskning av den nya besten....när plötsligt något oangenämnt observerades.
- "Persson du har ju glasögonen innanför remmarna!!!"
- "Han har tubsockar också, så då är de okey" kontrade Öberg snabbt med.
Persson som självklart hade en snabb bortförklaring till denna lilla fadäs, fortsatte med sina teorier kring Alu vs Carbon.

Passet avslutades med som tidigare utlovat, med ett rejält uppdukat bullfat och nybakad äppelkaka hemma hos Bassan. En mycket bra avslutning på ett fint höst pass. Vi tackar för den fina energipåfyllnnigen Bassan stod för och hoppas att det inte var första och sista gången detta eminenta initiativ ombesörjs.

Resumé Lidingö Loppet 2011!

Jag kom runt de 30 km runt Lidingö i år igen. Benen höll och jag klarade löpa hela loppet.

Dagen började med en härlig gröttalrik kl. 08.00 med klarblå himmel och sol utanför fönstret. Sedan bar det av på cykel ner till Lidingövallen för nummerlappsutdelning. Förste man att stöta på är givetvis en glödhet Daniel Petersson som avslöjar sin taktik för året, att gå ut hårdare i början. Daniel har varit uppe tidigt för att känna in stämningen på tävlingsområdet.
Efter kvitterat ut nummerlapp ställde vi oss för att se första 3 km i Lidingö loppet 15 km där två kända Gnosjöansikten, M Holmgren & L Kvarnsund skymtade förbi.

Sedan bar det hem till bror igen för sista matuppladdningen och avkoppling innan löparskorna rök på. 12.40 gick starten där jag 30 sekunder tidigare noterat bröderna Sundquist och han säga lycka till. Med en dålig startposition blev det tvärstopp i första avsmalningen och tiden tickade snabbt på. Första km gick på 6:48 vilket stressade upp Herr Sigbladh en smula. Efter ca 5 km skymtades nästa Gnosjörygg. Daniel Petersson som för dagen iförda sina nya röda Asics dojjor efter lite ordväxling förklarat att han kommit iväg bra i starten och hade en fin position i loppet.

Första milen gick fort mentalt och benen kändes fortfarande bra. Efter ca 16 km fick jag en klapp på axeln av T Sundquist och skrek till, "kom igen Sigge" som kommit ifatt bakom och tog fart upp mot det börjande backpartiet. 2 km senare var det undertecknad som fick passera Torgny när han började visa en viss tendens till trötthet.

Efter 20 km började benen ta slut. Huvudet var fortfarande med till 100% men benen svarade inte lika bra nu. Började snabbt fundera över att jag hade behövt de där långpassen i benen och blev förbannad att benhinnorna pajjat allt. Inget att göra något åt nu. Bara att bita ihop och nöta sista milen. Framme vid abborrebacken och 5 km började krampen infinna sig allt närmare. Med sladdriga steg och ryggen nästan krökt som ett U bestegs mördarbacken. Med 2 km kvar in i mål står Rolex och hejar på i sista backen. Ett välbehövligt stöd när krampen var som mest extrem och man bara ville sätta sig ner och börja lipa. Men nu blev detta räddningen och spurten i mål gjorde att nytt PB blev bekräftat med 1 minut.
Tiden stannade alltså på 2.32 vilket jag får vara nöjd med. Måste ju ha en tid att slå nästa år!!

Dagen före stormen!

Då var de så bara strax 12 timmar till start i årets upplaga av Lidingöloppet. Har precis anlänt till den kungliga huvudstaden och avnjutit en fin pastarätt signerad Roland Sigbladh. Det kommer bli en tung uppgift imorgon att ta sig igenom det 30 km kuperade loppet. Träningen har ju inte gått som planerat då förbannelsen kring benhinnorna inte gett vika. Imorgon får vi resultatet om vilan de två senaste veckorna har gett något resultat.
Det är ju med en någon tun representation WCR dyker upp i årets LL. Några tunga kort som Öberg, Persson och Johansson saknas i år. Dock har vi försökt täppa till tom rummet med bröderna Sundquist som gör ett försök på klassikern. Även Bassan är med upp i år för att slutför klassikern.
Vi ska göra ett gott försöka att ge våra största rivaler i LGR gänget en rejäl match.
Nu sitter bror och jag i soffan och kollar på we are the champions med Queen.
Kan de bli bättre uppladdning så säg.
Snart dax för kudden och sova gott!

Nya 2012:or och en blöt tur!

Lidingöloppet närmar sig och nu är det endast en hel veckas träning kvar för att vila sig lite smått i form nästa vecka. Då benhinnorna vart helt rasande på mig den senaste tiden och motat mig från några längre träningspass var det bara att acceptera att längre än 1 mil går inte just nu.

Idag var det tänkt att köra milbanan i Skatås för att få lite kuperad terräng. Men efter har varit i vårt kära grann Län Halland över dagen och sedan återvänt tillbaka Göteborg stod regnet i backen. Inget man kan påverka och bara att acceptera. På plats i Skatås började ombytet till löparkläder i bilen vilket blev en trång historia. Efter ha konstaterat att löparklockan inte fanns med idag blev tålamodet något mindre och det var bara att ge sig iväg utan koll på fart och takt. Ganska snart infann sig en enorm huvudverk som inte gick att ta miste på samtidigt som nu regnet hade fått kläderna ett par kilo tyngre.
Med en huvudverk som vägrade släppa blev det därför en reviderad runda på 8 km istället.

Var även tidigare på dan förbi Trek Sveriges huvudkontor i Halmstad för att se om några nyheter för 2012 hade kommit in. När jag ganska snart fått förklarat för mig att det var återförsäljarvecka men att undantag kunde göras fick jag en helguidad tur bland alla nya modeller och alla nya tillbehör från Bontrager.
Det var som att komma in i Himlen!!!    

Distanspass med Persson på sadeln igen

Helg och lördag och frugan är iväg på möhippa med tjejgänget, ett perfekt tillfälle för ett distanspass på cykeln. Jag drog ett snabbt sms till Persson för att kolla läget på morgonen vilket resulterade i sällskap på passet.

Kl.12.00 plockade jag upp Persson för att sedan rulla ner till Slottsskogen för starta färden söder ut. Persson som efter Vätternrundan lagt cyklingen något på is kände sig till en början något ringrostig. Med viss reservation för distansen pga av Perssons form rullade vi på i ett lugnt och behagligt tempo.
En kanon fin lördag i början på september med solen som värmde emellanåt gjorde passet mycket härligt. Persson kämpade på bra under hela passet men fick sota lite för sitt uppehåll på sadeln och slita på slutet av passet.

Väll tillbaka vid Linnéplatsen blev det sedvanligt nersnack för att sedan göra ett drop-in på Bikeplace och för Persson börja förhandlingarna om en ny cykel. Mackan som alltid är säljsugen kom genast med många fina förslag.

Nu väntar en lugn söndag med frugan och en cykeltur med picknick till Långedrag.

Åsenhögaloppet 2011!

Det var med en något knapp tid och stressad kropp som bilen styrdes mot Småland och närmare bestämt Åsenhöga på lördagen för att åka till hem byggden och löpa runt de härliga 9,1 km i årets upplaga av Åsenhögaloppet. Väl på plats i Gnosjö en timma innan start bjöds det på en härlig pasta av svärmor som ståt i köket och hjälpt till med uppladdnigen åt 3 löpstarka killar som skulle representera årets lag för Braitrim, Öberg, C-M-J och Sigbladh.

På plats i Åsenhöga möts vi av en kvav och klibbig åskvärme som känns omedelbart på den än så länge brunbrända huden.
Med ett ca 150 man starkt startfällt, kunde kända namn som Tomas Bolmgren, Mikael Homgren, Marcus Frisk och Göran Claesson skådas i det välkända LGR-gänget.
Kl.15.00 bar det iväg in bland granar och barr på de snixiga stigarna i Åsenhöga. Med fjolårsvinnaren Henrik Alm i täten och en hårt skuggande Alexander Öberg skavandes på hälsenorna skruvades tempot i loppet upp direkt. Första kilometern avverkades i 3,49 tempo vilket var för snabbt för undertecknad som fick se täten med ett 20-tal löpare dra ifrån. I behagligt tempo kunde loppet fortsätta tillsammans med stall-kollegan C-M-J som höll bra fart första halvan av loppet. Då undertecknad kände sig stark, las en extra växel i vid stigningarna upp till Trollsebo. Där skymtades ryggtavlan på Bolmgren och Sören och extra krafter infann sig ögonblickligen.
Tätt jagandes bakom kunde Bolmgren passersas med knappa kilometern kvar. Jämsides kommer uppmuntrande ord från Tomas, - Bra disponerat lopp!!!
Energin blir på nytt på fylld och jag ser min chans att även ta in på Sören Hansson. Med 150 meter kvar till mål kommer spurten som genast besvaras av Sören och målgången blir stenhård där undertecknad går vinnande ur duellen med 1 sek tillgodo.

Öberg som fick en tuff kamp i täten slutade på en 7:e plats på tiden 37:31
Sigbladh som även i år fick äran att spurta in i mål slutade på 15:e plats på tiden 40:46
C-M-J som plockats in i laget istället för en övertränad Persson slutade på en 22:a plats på tiden 42:58

Del av resultatlistan kan läsas här

Lagtävlingen gick även i år till Braitrim i en oerhårt tuff och tät grupp där sluttiden blev 02:01:15
Lagchefen Kenneth Johansson utryckte sin glädje och får nu ännu ett år spegla sig i den åtråvärda "Jätte-bucklan"

Får även passa på att tacka Bolmgren för de värmande orden på LGR-bloggen
Tydligen utlovas revansch nästa år. Men innan dess möts vi troligtvis i Lidingöloppet där det blir nya jämna tider. Ser fram emot en hård kamp redan då!

En liten extra notis var att Öberg även tog sig till start i Midnattsloppet i Göteborg samma dag efter ha gjort en snabb återuppladdning och sprungit runt milen på 38:20. En placering på 78:e plats av 14.000 startande.
Imponerande!

PRO Tour Borås!

I onsdags åkte undertecknad till Borås och blev från Småland uppsluten av Ulf, för att köra Pro Tour som det skrivs så mycket om på alla forum.

Dagens PRO Tour etapp lockade 60 cyklister, och var årets sista RRC (linjelopp). Efter inskrivning vid City Gross bar det av ner mot Hultafors för att där släppa fältet för fri fart.
Attackerna kom att hagla över fältet, och likt en orm drogs klungan ut längs vägen. Nivån på den genomsnittlige PRO Tour cyklisten är HÖG så fältet var trotts allt relativt samlat över första bergspasset.
På vägen ner mot Hultafors hade vi under en kort stund en hastighet på 67 km/h i klungan.

Men efter att tät gruppen fått en lucka efter första klättringen blev det något uppsplittrat där Jag och Ulf hamnade bakom. Vi blev ganska snabbt en grupp på ca 9 man som sedan låg och jagade, men förjäves.
Som jag skrev tidigare så är nivån på den genomsnittlige PRO Tour cyklisten väldigt HÖG. Tät gruppen gick runt de 60 km på 39 km/h i snitt. Ulf och jag hamnade på 35,3 km/h. 
Efter att undertecknat kroknat helt med ca 10 km kvar var det Ulf från WCR som fick ta tag i dragpinnen och göra stora jobbet hela vägen in i mål.

PRO Tour var för mig och Ulf en helt ny upplevelse som vi starkt kan rekomendera. Väl organiserat och kändes precis som en tävling fast det egentligen bara är träning. Kul att det är så många cyklister som sluter upp och gör det betydligt roligare också.
Vi återkommer definitivt!

Semestern är över!

Med 4 veckors semester bakom sig och ett något så när till dött intresse för motion var det på söndagsmorgonen dax att blocka fram cykelväskan med den intorkade svettlukten och dra på sig brottarlinnet igen.
Då samvetet att vilan på semestern fick ta överhand, bestämes jag mig för att köra ett distanspass men i lugnt tempo. Eftersom frugan gärna sover ut på morrnarna var det i lugnt hus jag kunde ge mig iväg i morron dimman med solen som började värma upp.
7 mil på Hällesåkersrundan blev det i ett ganska svag sydlig vind. Väl hemma igen efter lite drygt 2 timmars frånvaro var det dax att väcka fru Sigbladh som nyvakna ögon ser sin man i brottarlinne slita av täcket.
En proteinbar och två kokta ägg senare blev det en kaffe i solen på kvaterets caffé Mahogny.

Efter ha varit en sväng på stan för att inhandla nya jeans till frugan ryckte det även i löparbenen som ville ut och slita. Med en lite lätt övertalning fick jag med mig sällskap upp till Skatås och begav mig tillsammans med fru Sigbladh ut i löparspåren. Iförd förra årets extremt smaklösa löpar t-shirt från midnattsloppet blev det med något sega och trötta ben och en hårt jagande fru 7 km runt i Skatåsskogarna. 

Nu väntar en hård träningsvecka med mycket löpning. Dax att komma iform nu när det endast är 32 dagar kvar till Lidingöloppet. 

CykelCity Gran Fondo 2011 Kungsbacka

Med en något klen och otränad trupp var det endast Ulf Runum från WCR som kom till start i årets upplaga av CykelCity Gran Fondo 2011 i Kungsbacka. Att det går upp och ner förstår man av de 1355 höjdmeterna på den 137 km långa banan. En härlig utmaning som Ulf tog sig ann och körde runt på 4.03 och med ett snitt på 34 km/h efter att tätklungan i ett tidigt skede gjort en utbrytning som inte gick att jaga in. Ulf som hamnade i en klunga på ca 30 personer bakom tätet manade på hårt men när endast Ulf tillsamman med 5 st andra som hjälptes åt med dragningen inte fick någon hjälp var det svårt att få kontakt med täten. Ett mycket väl genomfört lopp av Ulf i den kuperade bana.

Vätternrundan 2011!

Efter ett något pressat tidsschema med stundande bröllop har det tyvärr blivit stiltje i bloggandet för stunden.

Detta har absolut inget med besvikelsen från Vätternrundan att göra…

Ber så hemskt mycket om ursäkt för detta och hoppas på läsarnas förståelse.

De sista finjusteringarna innan starten, Bassan silikonvaxar cyklen

Med fullastade bilar och 8 vältränade cyklister åkte vi upp till Motala redan på torsdagskvällen för att få mycket sömn och gemenskap.

På fredagen bar det av in till Motala Centrum för att plocka ut nummerlappar och sedvanliga starttidsbyten. Med oroliga magar drog det sedan iväg hemåt till vårt lilla boende för en lättare cykelrunda för att rycka upp benen en smula. Väl tillbaka väntade där en lite lätt förtäring av grillraketer speciellt inhandlade av Richard Sundquist från Motalas välbeprövade slakthus ICA Maxi. Med Bassan som förste köksmästare var det svårt att misslyckas och resultatet blev slående med färsk pasta och Beasås som tillbehör.

Sista måltiden med gänget. Richard är väldigt nöjd med grillraketerna

Kl.20.00 hade pappa Öberg bestämt läggdax och ville därmed ha tyst och stilla runt sig. På uppblåsbar dubbelsäng fick undertecknad stå ut med Öbergs egendomliga snarkningar och ständig vändningar medans Ulf, Torgny och Richard inte hade skämts för sig och lagt beslag på de ända tre sängarna i stugan.

Kl.03.00 ringde klockan och det var dags att ta sig upp och på med efterlängtade cykelbrallor igen. Gröten smakade likt tjockt tidningspapper och tog lång tid på sig ner i magsäcken. Fullpackade och klara och Öberg pyntad som ett helt bananträd for vi iväg ner mot starten för att möta upp Jake vid starten.

04.44 rullade vi med motorcykeleskort, soluppgång stora förhoppningar för dagen ut ur Motala. Med motvinden rakt i nyllet tog Sigbladh snabbt hand om taktpinnen och satte upp ett tempo på 35 km/h.

Men strax innan Ödeshög drabbas gruppen av två missöden. Victor Persson kör punka och måste stanna och byta ut sin ”superlätta” racing slang som dagen innan byttes ut för att rulla 2 km/h snabbare.

Undertecknad drar i samma veva på sig någon form av magsmärtor och tvingas gå lägst bak i ledet för att spara på krafterna och försöka återhämta sig.

Med en stundtals ganska hård motvind når vi till slut Jönköping med ett snitt på 34 km/h. Jake som fixat och trixat med en egen vattendepå för WCR blir något smått orolig när dessa inte infinner sig på utsatt plats i Jönköping. Sedan hör man MAMMA – PAPPA…..NU KOMMER VI!!!!! Jake lyckas till slut få syn på WCR:s inhyrda langningspersonal och gör därmed ett snabbt stopp för flaskbyten och bananpåfyllning.

Sigbladh som inte lyckats återhämta sig försöker med ett par-tre hulkningar kasta upp lite gamla grillraketer men misslyckas dessvärre med detta och får hoppa på cykeln med kvarvarande magsmärtor.

Det går inte längre än till Hjo då smärtorna blir olidliga och undertecknad tvingas kasta sig av cykeln för att lägga sig likt en utslagen A-lagare mitt i parken i centrala Hjo.

Efter ha fått ner pulsen och lugnat ner sig i 20 min lyckas Sigbladh tillslut klämma i sig en energibar och en banan och ta sig upp på cykeln igen.

Uppställda och klara för start

Bassan, Jake och Öberg ångar på i fortsatt tempo och når tillslut Motala på ny PB tid 8.24. Bassan som gjorde debut i Vätternrundan och Jake som för första gången körde på en fullblodsräser visade fina prestationer.

Öberg nåde Motala med en lättare kollaps men krossade fjolårstiden med hela 24 minuter.  

Persson, också debutant i Vätternrundan, som endast efter 4 mil drog på sig punktgering fick tillslut kämpa sig igenom de återstående 26 milen och rullade in på mycket imponerande 8.38

Sigbladh som efter vila och återhämtning inte hade sin bästa dag kunde rulla in på 9.00 blankt och var djupt besviken vid målgång. Får väll hoppas att det går över tills man gifter sig.

Våra schismatiker Ulf, Torgny och Richard som cyklade med THC blev något splittrade då Ulf fick släppa taget om klungan efter ca 5-6 mil. Däremot lyckades arbetshästarna Torgny och Richard med att hålla ihop det hela vägen och fick en fin fin tid på ynka 7.38 vilket verkligen ska framhållas.

Ulf som släppte taget om den snabba gruppen kämpades sig tillslut på egenhand in på 8.27

Men dagens prestation stod nog ändå Victor ”svampen” Persson för. Med en punktering efter 4 mil och aldrig tidigare erfarenheter av däckbyte, lyckades Persson med en grym bedrift att i ensamt majestät gneta sig runt de 30 milen på raska 8.38.

Summa summarum. Vi hade en väldigt trevlig helg med många fina resultat och minnen…Speciellt Perssons samtliga teorier i alla diskussionsämnen. Resultaten blev blandade men alla kan ju inte lyckas samtidigt.

Vi hoppas på en lika fin uppslutning 2012.  

Tillbaka på sadeln igen!

Efter att Öberg under långhelgen gjort ett utskick om att WCR annordnar ett "Get together", var det likt en ryttare som blivit avkastad av sin häst ett bra läge att ta sig upp på sadeln igen. Med gemensamma cykelkompisar i Gbg-regionen bjöds det därför in för att köra ett distanspass med klungkörning.
Onsdagen tillägnades därför att till en början damma av gamla trotjänaren som tagit mig runt vätternrundan 2010. Med lite lättare justeringar och sadelbyte stod hon nypumpad och klar som en härlig anekdot och gamla minnen från vättern började susa förbi i huvudet likt en gammal diabildsprojektor. Ombytt och klar satte jag iväg upp mot Johanneberg för att möta upp Öberg och vidare till vår mötesplats vid slottsskogsvallen.
Väl på plats stod där fyra riktigt cykelsugna grabbar i form av Robban, Martin, Fredrik och Johan. Alla med målsättning att bemästra Vätternrundan 2011. Efter ett par minuters slö prat bestämde vi oss för att köra söder ut mot Billdal. Med en något tveksamhet och stel nacke blev det första milen väldigt lugna med tanke på våra olika förutsättningar vilket var väldigt tacksamt denna dag.

Milen började rulla på, men en bit utanför Hjälmared var det Johan som blev drabbad av en liten lätt pys punka. Iklädda tighta trikåer från topp till tå blir vi omkörda av en hel karavan med stenhårda HD glidare samtidigt som vi försöker se så maskulina ut som man bara kan göra i cykelkläder samtidigt som vi pumpade upp hjulet på nytt. Med Robbans nyinvesterade "SuperPump" var ordningen återställd och vi kunde fortsätta vår färd.　
Framme vid Västra Ingsjön lyckas vi sammanstråla med två glada Landvetter bor som får syn på oss och hänger på våran rulle. Tacksamma för lite gemytligt sällskap tackar efter ett par mil dessa två gentlemen för sig och vänder tillbaka mot hemort. I lugn tackt närmar vi oss Mölndal där vi gör ett slutstop på rundan　och samlar ihop oss för lite nersnack. Med tom mage har tyvärr Robban bråttom iväg för att hinna till McDonalds Drive-in kö och investera i Plusmeny och bea-sås till pommes för att mätta hungern. Hoppas det målet smakade lika bra som min fil och müsli.

Riktigt kul att få med lite nya cyklister och lite nya samtalsämnen. Uppföljnimg på WCR:s Get together kommer troligtvis att återkomma fler gånger fram över.　　　　

Tråkigt slut på en bra början!

På en stekhet Nationaldag bestämde Öberg och jag oss för att cykla tillbaka hem till Götet från Halmstad för att få lite distansmil i benen inför vättern. Dessvärre fick firandet ett tråkigt slut.

Turen började förvånansvärt bra och i ett bra tempo. Med en lätt medvind från söder fick vi upp ett snitt på 37 km/h och kilometrarna tickade på likt en sekundvisare. Kändes oförskämt bra och allt flöt på enligt planen. Inte ens en tendens till åska eller regn skymtades på de blå.

Men så inträffade det som är lite av en cyklist mardröm. Vi cyklade på in mot Varberg och hade 1 mil kvar in till stan. Alec drog och jag låg på rulle. Då kommer en bil utkörandes från vänster i en skymd korsning. Alec hinner precis väja och runda bilen.....men för mig tar det TVÄRSTOP! Med cykeln rakt in i sidan på bilen slungas jag upp på och över hela motorhuven och landar på andra sidan.

På ett mirakulöst sätt lyckas jag likt en stuntman landa mjukt och kommer snabbt upp på benen igen innan folk kommer framspringandes till mig och ber mig lägga mig ner. Efter ha börjat få lite små spänningar i nacken ringdes sjukvårdare på plats och det blev ambulansfärd in till Varberg city. 

Med Läkaren snabbt på plats och en grundlig besiktning av kroppen konstaterades inga frakturer och vi blev nästan lika snabbt utskrivan som vi kom in. Med några panodil och alvedon i kroppen kunden vi sedan lunka ut genom sjukhusdörren för att sedan stå som frågetecken utan varken cykel eller bil.

Detta slutade otroligt lyckligt denna gången och jag känner mig väldigt glad att det inte blev värre en så här när man nu tänker tillbaka på vad som hände. 

Tack Alec att du var med och hjälpte mig! 

Med en lite "lätt mörbultad" kropp blir det vila och vila idag.