Vätternrundan 2011!

Efter ett något pressat tidsschema med stundande bröllop har det tyvärr blivit stiltje i bloggandet för stunden.

Detta har absolut inget med besvikelsen från Vätternrundan att göra…

Ber så hemskt mycket om ursäkt för detta och hoppas på läsarnas förståelse.

De sista finjusteringarna innan starten, Bassan silikonvaxar cyklen

Med fullastade bilar och 8 vältränade cyklister åkte vi upp till Motala redan på torsdagskvällen för att få mycket sömn och gemenskap.

På fredagen bar det av in till Motala Centrum för att plocka ut nummerlappar och sedvanliga starttidsbyten. Med oroliga magar drog det sedan iväg hemåt till vårt lilla boende för en lättare cykelrunda för att rycka upp benen en smula. Väl tillbaka väntade där en lite lätt förtäring av grillraketer speciellt inhandlade av Richard Sundquist från Motalas välbeprövade slakthus ICA Maxi. Med Bassan som förste köksmästare var det svårt att misslyckas och resultatet blev slående med färsk pasta och Beasås som tillbehör.

Sista måltiden med gänget. Richard är väldigt nöjd med grillraketerna

Kl.20.00 hade pappa Öberg bestämt läggdax och ville därmed ha tyst och stilla runt sig. På uppblåsbar dubbelsäng fick undertecknad stå ut med Öbergs egendomliga snarkningar och ständig vändningar medans Ulf, Torgny och Richard inte hade skämts för sig och lagt beslag på de ända tre sängarna i stugan.

Kl.03.00 ringde klockan och det var dags att ta sig upp och på med efterlängtade cykelbrallor igen. Gröten smakade likt tjockt tidningspapper och tog lång tid på sig ner i magsäcken. Fullpackade och klara och Öberg pyntad som ett helt bananträd for vi iväg ner mot starten för att möta upp Jake vid starten.

04.44 rullade vi med motorcykeleskort, soluppgång stora förhoppningar för dagen ut ur Motala. Med motvinden rakt i nyllet tog Sigbladh snabbt hand om taktpinnen och satte upp ett tempo på 35 km/h.

Men strax innan Ödeshög drabbas gruppen av två missöden. Victor Persson kör punka och måste stanna och byta ut sin ”superlätta” racing slang som dagen innan byttes ut för att rulla 2 km/h snabbare.

Undertecknad drar i samma veva på sig någon form av magsmärtor och tvingas gå lägst bak i ledet för att spara på krafterna och försöka återhämta sig.

Med en stundtals ganska hård motvind når vi till slut Jönköping med ett snitt på 34 km/h. Jake som fixat och trixat med en egen vattendepå för WCR blir något smått orolig när dessa inte infinner sig på utsatt plats i Jönköping. Sedan hör man MAMMA – PAPPA…..NU KOMMER VI!!!!! Jake lyckas till slut få syn på WCR:s inhyrda langningspersonal och gör därmed ett snabbt stopp för flaskbyten och bananpåfyllning.

Sigbladh som inte lyckats återhämta sig försöker med ett par-tre hulkningar kasta upp lite gamla grillraketer men misslyckas dessvärre med detta och får hoppa på cykeln med kvarvarande magsmärtor.

Det går inte längre än till Hjo då smärtorna blir olidliga och undertecknad tvingas kasta sig av cykeln för att lägga sig likt en utslagen A-lagare mitt i parken i centrala Hjo.

Efter ha fått ner pulsen och lugnat ner sig i 20 min lyckas Sigbladh tillslut klämma i sig en energibar och en banan och ta sig upp på cykeln igen.

Uppställda och klara för start

Bassan, Jake och Öberg ångar på i fortsatt tempo och når tillslut Motala på ny PB tid 8.24. Bassan som gjorde debut i Vätternrundan och Jake som för första gången körde på en fullblodsräser visade fina prestationer.

Öberg nåde Motala med en lättare kollaps men krossade fjolårstiden med hela 24 minuter.  

Persson, också debutant i Vätternrundan, som endast efter 4 mil drog på sig punktgering fick tillslut kämpa sig igenom de återstående 26 milen och rullade in på mycket imponerande 8.38

Sigbladh som efter vila och återhämtning inte hade sin bästa dag kunde rulla in på 9.00 blankt och var djupt besviken vid målgång. Får väll hoppas att det går över tills man gifter sig.

Våra schismatiker Ulf, Torgny och Richard som cyklade med THC blev något splittrade då Ulf fick släppa taget om klungan efter ca 5-6 mil. Däremot lyckades arbetshästarna Torgny och Richard med att hålla ihop det hela vägen och fick en fin fin tid på ynka 7.38 vilket verkligen ska framhållas.

Ulf som släppte taget om den snabba gruppen kämpades sig tillslut på egenhand in på 8.27

Men dagens prestation stod nog ändå Victor ”svampen” Persson för. Med en punktering efter 4 mil och aldrig tidigare erfarenheter av däckbyte, lyckades Persson med en grym bedrift att i ensamt majestät gneta sig runt de 30 milen på raska 8.38.

Summa summarum. Vi hade en väldigt trevlig helg med många fina resultat och minnen…Speciellt Perssons samtliga teorier i alla diskussionsämnen. Resultaten blev blandade men alla kan ju inte lyckas samtidigt.

Vi hoppas på en lika fin uppslutning 2012.  

Tillbaka på sadeln igen!

Efter att Öberg under långhelgen gjort ett utskick om att WCR annordnar ett "Get together", var det likt en ryttare som blivit avkastad av sin häst ett bra läge att ta sig upp på sadeln igen. Med gemensamma cykelkompisar i Gbg-regionen bjöds det därför in för att köra ett distanspass med klungkörning.
Onsdagen tillägnades därför att till en början damma av gamla trotjänaren som tagit mig runt vätternrundan 2010. Med lite lättare justeringar och sadelbyte stod hon nypumpad och klar som en härlig anekdot och gamla minnen från vättern började susa förbi i huvudet likt en gammal diabildsprojektor. Ombytt och klar satte jag iväg upp mot Johanneberg för att möta upp Öberg och vidare till vår mötesplats vid slottsskogsvallen.
Väl på plats stod där fyra riktigt cykelsugna grabbar i form av Robban, Martin, Fredrik och Johan. Alla med målsättning att bemästra Vätternrundan 2011. Efter ett par minuters slö prat bestämde vi oss för att köra söder ut mot Billdal. Med en något tveksamhet och stel nacke blev det första milen väldigt lugna med tanke på våra olika förutsättningar vilket var väldigt tacksamt denna dag.

Milen började rulla på, men en bit utanför Hjälmared var det Johan som blev drabbad av en liten lätt pys punka. Iklädda tighta trikåer från topp till tå blir vi omkörda av en hel karavan med stenhårda HD glidare samtidigt som vi försöker se så maskulina ut som man bara kan göra i cykelkläder samtidigt som vi pumpade upp hjulet på nytt. Med Robbans nyinvesterade "SuperPump" var ordningen återställd och vi kunde fortsätta vår färd.　
Framme vid Västra Ingsjön lyckas vi sammanstråla med två glada Landvetter bor som får syn på oss och hänger på våran rulle. Tacksamma för lite gemytligt sällskap tackar efter ett par mil dessa två gentlemen för sig och vänder tillbaka mot hemort. I lugn tackt närmar vi oss Mölndal där vi gör ett slutstop på rundan　och samlar ihop oss för lite nersnack. Med tom mage har tyvärr Robban bråttom iväg för att hinna till McDonalds Drive-in kö och investera i Plusmeny och bea-sås till pommes för att mätta hungern. Hoppas det målet smakade lika bra som min fil och müsli.

Riktigt kul att få med lite nya cyklister och lite nya samtalsämnen. Uppföljnimg på WCR:s Get together kommer troligtvis att återkomma fler gånger fram över.　　　　

Tråkigt slut på en bra början!

På en stekhet Nationaldag bestämde Öberg och jag oss för att cykla tillbaka hem till Götet från Halmstad för att få lite distansmil i benen inför vättern. Dessvärre fick firandet ett tråkigt slut.

Turen började förvånansvärt bra och i ett bra tempo. Med en lätt medvind från söder fick vi upp ett snitt på 37 km/h och kilometrarna tickade på likt en sekundvisare. Kändes oförskämt bra och allt flöt på enligt planen. Inte ens en tendens till åska eller regn skymtades på de blå.

Men så inträffade det som är lite av en cyklist mardröm. Vi cyklade på in mot Varberg och hade 1 mil kvar in till stan. Alec drog och jag låg på rulle. Då kommer en bil utkörandes från vänster i en skymd korsning. Alec hinner precis väja och runda bilen.....men för mig tar det TVÄRSTOP! Med cykeln rakt in i sidan på bilen slungas jag upp på och över hela motorhuven och landar på andra sidan.

På ett mirakulöst sätt lyckas jag likt en stuntman landa mjukt och kommer snabbt upp på benen igen innan folk kommer framspringandes till mig och ber mig lägga mig ner. Efter ha börjat få lite små spänningar i nacken ringdes sjukvårdare på plats och det blev ambulansfärd in till Varberg city. 

Med Läkaren snabbt på plats och en grundlig besiktning av kroppen konstaterades inga frakturer och vi blev nästan lika snabbt utskrivan som vi kom in. Med några panodil och alvedon i kroppen kunden vi sedan lunka ut genom sjukhusdörren för att sedan stå som frågetecken utan varken cykel eller bil.

Detta slutade otroligt lyckligt denna gången och jag känner mig väldigt glad att det inte blev värre en så här när man nu tänker tillbaka på vad som hände. 

Tack Alec att du var med och hjälpte mig! 

Med en lite "lätt mörbultad" kropp blir det vila och vila idag.