Här kommer nu en liten summer av helgens råa aktivitet.
Sent om sides bestämdes det att ett Ultraintervall lopp som arrangerades av jogg.se skulle genomföras. Öberg som via sin kontakt Maria Karlsson fick nys om en så något som när extra ordinär aktivitet som Ultraintervaller 8 mil skulle starta från fredag till lördag i hela sverige. Deltagare i vår grupp blev Maria Karlsson, Emma Ahberg, Anders Markström, Carl Johansson, Alexander Öberg, Daniel Sigbladh och Victor Persson som gjorde ett gästspel under första milen. Tävlingen gick ut på att springa 1 mil var tredje timma i 24h med målgång kl.22.00 på lördag kväll. Starten gick kl.00.00 på fredag natten och
då förberdelserna var knappa och nervositeten var långt ifrån att in finna sig var det bara att ge sig av på första milen.
Då valet av rundor fick planeras utifrån egen fanasti blev det än jämn och fin variation på rundorna.
Tanken var att hålla ihop gruppen så länge det gick för att njuta av löpningen och få en trevlig gemenskap tillsammans. Natt passen blev extrem tunga för egen del då endast totalt 2 timmars sömn kunde genomföras på hela natten. Kroppen var ju liksom inte sugen på att bli väckt kl.03.00 och ge sig ut och springa. Detta pass blev för avrigt döpt till "Partypasset" då delar av bansträckningen passerade själva Avenyn kl.03.00 på natten. En mycket säregen upplevelse må jag säga då merparten av aveny-besökare stod med hakan i famnen när de beskådade 6 st överaktiva människor kom löpandes förbi dem i full fart när de som själv precis var inne på sista ölen. Mellan varje pass använde vi Marias lägenhet som "BaseCamp" där sömn och energipåfyllning utfördes.
Efter fjärde milen drabbades vi dock av första bortfallet då Emma fått känningar i en höft. Inget värt att riskera löparkarriären för och Emma klev där med av efter 4 mil med flaggan i topp.
Dagsljuset hade nu även nått över Göteborg och det var dax att beskåda nya rundor upp i Skatås. Hela bilen packades och vårat "BaseCamp" byttes nu istället ut mot Marias lägenhet till Solvikingarnas klubblokal som Maria snyggt fixat in oss i.
Milen löpte på i Skatås och efter 5:e milen var det dax för Anna, Tilda, Soffy & Ellen att komma och besköda hela mästerverket. Gemensam lunch avnjöts i Skatås lunchrestaurang där en köttgryta intogs av merparten av löparna. Sömbristen och tröttheten började nu lysa igenom då ett par av deltagarna började nicka till vid middagsbordet...(inga namn nämnda här)
Bilden talar sitt tydliga språk.
6:e milen påbörjades och nu började saker och ting inte kännas normalt i undertecknads kropp. Kroppen och framför allt benen började bli ordentligt medtagna. Då en snabb och korrekt övernskomelse slöts om att nu köra den 6:e milen så flakt som möjligt för att spara på krutet blev det nu helt tvärt om. Kuperat så det förslår och de onda tankarna var nu inte lika lätt att vända till något possitivt i Sigbladhs värld. Detta blev undergången för undertecknad. Efter att ha släpat sig runt 6:e milen fick jag nu kasta in handuken då allt krut var helt förbrukat.
Nu återstod hoppet till de återsående fyra riddarna Maria, Anders, Öberg och Carl.
Då författaren till denna text fick avvika från platsen i detta skede saknas tyvärr lite intressant information mellen 7:e & 8:e milen.
Men till det viktiga hör att alla återstående fyra tog sig rund de åtta milen som denna råa prestation bjöd på.
Så en STOR eloge till Maria, Anders, Öberg & Carl som kämpade till sista blodsdroppen...
Vinden blev vår största fiende denna dag då motvinden mötte oss redan vi Högsbo. 10 m/s låter kanske inte så extremt mycket, men fick ändå oss att känna som om vi bara hade spagetti i armarna. Stundtals gick de nästa krypa snabbare än att staka. Väl halvvägs och en välförtjänt paus i Billdal anbefalldes. En trevlig parkbänk utmed havet upphittades och nu var det vätskepåfyllning som gällde. Vinden kylde snabbt till de stela musklerna och fick därmed pausen att bli kort och intensiv. Nu var det Isak och Limpan som tog komandot och föreslog en italiensk formation tillbaka hem in mot stan. Sagt och gjort och alla la sig på rulle för att åka med. Nu började orken tryta hos Ling som fick släppa på gasen och läggas sig i eget tempo. Isak som den ödmjuke vänn han är släppte också av och körde tillsammans med Ling in i mål. Nu började även övrig i tätklungan gå på knäna och därför var det Limpan som tog komandot och drog resterande fyra fram till Högsbo. Här visade Limpan sin styrka och fortsatte likt ett lokomotiv in mot slottsskogen med övriga något avhängda. Väl i mål stannade klockan på 25 km. 
Japp då var den äntligen beställd. Här kommer därför en lite teaser på vad jag kommer cykla på under 2012.
då förberdelserna var knappa och nervositeten var långt ifrån att in finna sig var det bara att ge sig av på första milen. 
Efter fjärde milen drabbades vi dock av första bortfallet då Emma fått känningar i en höft. Inget värt att riskera löparkarriären för och Emma klev där med av efter 4 mil med flaggan i topp.
