Tråkigt slut på en bra början!

På en stekhet Nationaldag bestämde Öberg och jag oss för att cykla tillbaka hem till Götet från Halmstad för att få lite distansmil i benen inför vättern. Dessvärre fick firandet ett tråkigt slut.

Turen började förvånansvärt bra och i ett bra tempo. Med en lätt medvind från söder fick vi upp ett snitt på 37 km/h och kilometrarna tickade på likt en sekundvisare. Kändes oförskämt bra och allt flöt på enligt planen. Inte ens en tendens till åska eller regn skymtades på de blå.

Men så inträffade det som är lite av en cyklist mardröm. Vi cyklade på in mot Varberg och hade 1 mil kvar in till stan. Alec drog och jag låg på rulle. Då kommer en bil utkörandes från vänster i en skymd korsning. Alec hinner precis väja och runda bilen.....men för mig tar det TVÄRSTOP! Med cykeln rakt in i sidan på bilen slungas jag upp på och över hela motorhuven och landar på andra sidan.

På ett mirakulöst sätt lyckas jag likt en stuntman landa mjukt och kommer snabbt upp på benen igen innan folk kommer framspringandes till mig och ber mig lägga mig ner. Efter ha börjat få lite små spänningar i nacken ringdes sjukvårdare på plats och det blev ambulansfärd in till Varberg city. 

Med Läkaren snabbt på plats och en grundlig besiktning av kroppen konstaterades inga frakturer och vi blev nästan lika snabbt utskrivan som vi kom in. Med några panodil och alvedon i kroppen kunden vi sedan lunka ut genom sjukhusdörren för att sedan stå som frågetecken utan varken cykel eller bil.

Detta slutade otroligt lyckligt denna gången och jag känner mig väldigt glad att det inte blev värre en så här när man nu tänker tillbaka på vad som hände. 

Tack Alec att du var med och hjälpte mig! 

Med en lite "lätt mörbultad" kropp blir det vila och vila idag.