Resumé Lidingö Loppet 2011!

Jag kom runt de 30 km runt Lidingö i år igen. Benen höll och jag klarade löpa hela loppet.

Dagen började med en härlig gröttalrik kl. 08.00 med klarblå himmel och sol utanför fönstret. Sedan bar det av på cykel ner till Lidingövallen för nummerlappsutdelning. Förste man att stöta på är givetvis en glödhet Daniel Petersson som avslöjar sin taktik för året, att gå ut hårdare i början. Daniel har varit uppe tidigt för att känna in stämningen på tävlingsområdet.
Efter kvitterat ut nummerlapp ställde vi oss för att se första 3 km i Lidingö loppet 15 km där två kända Gnosjöansikten, M Holmgren & L Kvarnsund skymtade förbi.

Sedan bar det hem till bror igen för sista matuppladdningen och avkoppling innan löparskorna rök på. 12.40 gick starten där jag 30 sekunder tidigare noterat bröderna Sundquist och han säga lycka till. Med en dålig startposition blev det tvärstopp i första avsmalningen och tiden tickade snabbt på. Första km gick på 6:48 vilket stressade upp Herr Sigbladh en smula. Efter ca 5 km skymtades nästa Gnosjörygg. Daniel Petersson som för dagen iförda sina nya röda Asics dojjor efter lite ordväxling förklarat att han kommit iväg bra i starten och hade en fin position i loppet.

Första milen gick fort mentalt och benen kändes fortfarande bra. Efter ca 16 km fick jag en klapp på axeln av T Sundquist och skrek till, "kom igen Sigge" som kommit ifatt bakom och tog fart upp mot det börjande backpartiet. 2 km senare var det undertecknad som fick passera Torgny när han började visa en viss tendens till trötthet.

Efter 20 km började benen ta slut. Huvudet var fortfarande med till 100% men benen svarade inte lika bra nu. Började snabbt fundera över att jag hade behövt de där långpassen i benen och blev förbannad att benhinnorna pajjat allt. Inget att göra något åt nu. Bara att bita ihop och nöta sista milen. Framme vid abborrebacken och 5 km började krampen infinna sig allt närmare. Med sladdriga steg och ryggen nästan krökt som ett U bestegs mördarbacken. Med 2 km kvar in i mål står Rolex och hejar på i sista backen. Ett välbehövligt stöd när krampen var som mest extrem och man bara ville sätta sig ner och börja lipa. Men nu blev detta räddningen och spurten i mål gjorde att nytt PB blev bekräftat med 1 minut.
Tiden stannade alltså på 2.32 vilket jag får vara nöjd med. Måste ju ha en tid att slå nästa år!!