Åsenhögaloppet 2011!

Det var med en något knapp tid och stressad kropp som bilen styrdes mot Småland och närmare bestämt Åsenhöga på lördagen för att åka till hem byggden och löpa runt de härliga 9,1 km i årets upplaga av Åsenhögaloppet. Väl på plats i Gnosjö en timma innan start bjöds det på en härlig pasta av svärmor som ståt i köket och hjälpt till med uppladdnigen åt 3 löpstarka killar som skulle representera årets lag för Braitrim, Öberg, C-M-J och Sigbladh.

På plats i Åsenhöga möts vi av en kvav och klibbig åskvärme som känns omedelbart på den än så länge brunbrända huden.
Med ett ca 150 man starkt startfällt, kunde kända namn som Tomas Bolmgren, Mikael Homgren, Marcus Frisk och Göran Claesson skådas i det välkända LGR-gänget.
Kl.15.00 bar det iväg in bland granar och barr på de snixiga stigarna i Åsenhöga. Med fjolårsvinnaren Henrik Alm i täten och en hårt skuggande Alexander Öberg skavandes på hälsenorna skruvades tempot i loppet upp direkt. Första kilometern avverkades i 3,49 tempo vilket var för snabbt för undertecknad som fick se täten med ett 20-tal löpare dra ifrån. I behagligt tempo kunde loppet fortsätta tillsammans med stall-kollegan C-M-J som höll bra fart första halvan av loppet. Då undertecknad kände sig stark, las en extra växel i vid stigningarna upp till Trollsebo. Där skymtades ryggtavlan på Bolmgren och Sören och extra krafter infann sig ögonblickligen.
Tätt jagandes bakom kunde Bolmgren passersas med knappa kilometern kvar. Jämsides kommer uppmuntrande ord från Tomas, - Bra disponerat lopp!!!
Energin blir på nytt på fylld och jag ser min chans att även ta in på Sören Hansson. Med 150 meter kvar till mål kommer spurten som genast besvaras av Sören och målgången blir stenhård där undertecknad går vinnande ur duellen med 1 sek tillgodo.

Öberg som fick en tuff kamp i täten slutade på en 7:e plats på tiden 37:31
Sigbladh som även i år fick äran att spurta in i mål slutade på 15:e plats på tiden 40:46
C-M-J som plockats in i laget istället för en övertränad Persson slutade på en 22:a plats på tiden 42:58

Del av resultatlistan kan läsas här

Lagtävlingen gick även i år till Braitrim i en oerhårt tuff och tät grupp där sluttiden blev 02:01:15
Lagchefen Kenneth Johansson utryckte sin glädje och får nu ännu ett år spegla sig i den åtråvärda "Jätte-bucklan"

Får även passa på att tacka Bolmgren för de värmande orden på LGR-bloggen
Tydligen utlovas revansch nästa år. Men innan dess möts vi troligtvis i Lidingöloppet där det blir nya jämna tider. Ser fram emot en hård kamp redan då!

En liten extra notis var att Öberg även tog sig till start i Midnattsloppet i Göteborg samma dag efter ha gjort en snabb återuppladdning och sprungit runt milen på 38:20. En placering på 78:e plats av 14.000 startande.
Imponerande!

PRO Tour Borås!

I onsdags åkte undertecknad till Borås och blev från Småland uppsluten av Ulf, för att köra Pro Tour som det skrivs så mycket om på alla forum.

Dagens PRO Tour etapp lockade 60 cyklister, och var årets sista RRC (linjelopp). Efter inskrivning vid City Gross bar det av ner mot Hultafors för att där släppa fältet för fri fart.
Attackerna kom att hagla över fältet, och likt en orm drogs klungan ut längs vägen. Nivån på den genomsnittlige PRO Tour cyklisten är HÖG så fältet var trotts allt relativt samlat över första bergspasset.
På vägen ner mot Hultafors hade vi under en kort stund en hastighet på 67 km/h i klungan.

Men efter att tät gruppen fått en lucka efter första klättringen blev det något uppsplittrat där Jag och Ulf hamnade bakom. Vi blev ganska snabbt en grupp på ca 9 man som sedan låg och jagade, men förjäves.
Som jag skrev tidigare så är nivån på den genomsnittlige PRO Tour cyklisten väldigt HÖG. Tät gruppen gick runt de 60 km på 39 km/h i snitt. Ulf och jag hamnade på 35,3 km/h. 
Efter att undertecknat kroknat helt med ca 10 km kvar var det Ulf från WCR som fick ta tag i dragpinnen och göra stora jobbet hela vägen in i mål.

PRO Tour var för mig och Ulf en helt ny upplevelse som vi starkt kan rekomendera. Väl organiserat och kändes precis som en tävling fast det egentligen bara är träning. Kul att det är så många cyklister som sluter upp och gör det betydligt roligare också.
Vi återkommer definitivt!

Semestern är över!

Med 4 veckors semester bakom sig och ett något så när till dött intresse för motion var det på söndagsmorgonen dax att blocka fram cykelväskan med den intorkade svettlukten och dra på sig brottarlinnet igen.
Då samvetet att vilan på semestern fick ta överhand, bestämes jag mig för att köra ett distanspass men i lugnt tempo. Eftersom frugan gärna sover ut på morrnarna var det i lugnt hus jag kunde ge mig iväg i morron dimman med solen som började värma upp.
7 mil på Hällesåkersrundan blev det i ett ganska svag sydlig vind. Väl hemma igen efter lite drygt 2 timmars frånvaro var det dax att väcka fru Sigbladh som nyvakna ögon ser sin man i brottarlinne slita av täcket.
En proteinbar och två kokta ägg senare blev det en kaffe i solen på kvaterets caffé Mahogny.

Efter ha varit en sväng på stan för att inhandla nya jeans till frugan ryckte det även i löparbenen som ville ut och slita. Med en lite lätt övertalning fick jag med mig sällskap upp till Skatås och begav mig tillsammans med fru Sigbladh ut i löparspåren. Iförd förra årets extremt smaklösa löpar t-shirt från midnattsloppet blev det med något sega och trötta ben och en hårt jagande fru 7 km runt i Skatåsskogarna. 

Nu väntar en hård träningsvecka med mycket löpning. Dax att komma iform nu när det endast är 32 dagar kvar till Lidingöloppet. 

CykelCity Gran Fondo 2011 Kungsbacka

Med en något klen och otränad trupp var det endast Ulf Runum från WCR som kom till start i årets upplaga av CykelCity Gran Fondo 2011 i Kungsbacka. Att det går upp och ner förstår man av de 1355 höjdmeterna på den 137 km långa banan. En härlig utmaning som Ulf tog sig ann och körde runt på 4.03 och med ett snitt på 34 km/h efter att tätklungan i ett tidigt skede gjort en utbrytning som inte gick att jaga in. Ulf som hamnade i en klunga på ca 30 personer bakom tätet manade på hårt men när endast Ulf tillsamman med 5 st andra som hjälptes åt med dragningen inte fick någon hjälp var det svårt att få kontakt med täten. Ett mycket väl genomfört lopp av Ulf i den kuperade bana.

Vätternrundan 2011!

Efter ett något pressat tidsschema med stundande bröllop har det tyvärr blivit stiltje i bloggandet för stunden.

Detta har absolut inget med besvikelsen från Vätternrundan att göra…

Ber så hemskt mycket om ursäkt för detta och hoppas på läsarnas förståelse.

De sista finjusteringarna innan starten, Bassan silikonvaxar cyklen

Med fullastade bilar och 8 vältränade cyklister åkte vi upp till Motala redan på torsdagskvällen för att få mycket sömn och gemenskap.

På fredagen bar det av in till Motala Centrum för att plocka ut nummerlappar och sedvanliga starttidsbyten. Med oroliga magar drog det sedan iväg hemåt till vårt lilla boende för en lättare cykelrunda för att rycka upp benen en smula. Väl tillbaka väntade där en lite lätt förtäring av grillraketer speciellt inhandlade av Richard Sundquist från Motalas välbeprövade slakthus ICA Maxi. Med Bassan som förste köksmästare var det svårt att misslyckas och resultatet blev slående med färsk pasta och Beasås som tillbehör.

Sista måltiden med gänget. Richard är väldigt nöjd med grillraketerna

Kl.20.00 hade pappa Öberg bestämt läggdax och ville därmed ha tyst och stilla runt sig. På uppblåsbar dubbelsäng fick undertecknad stå ut med Öbergs egendomliga snarkningar och ständig vändningar medans Ulf, Torgny och Richard inte hade skämts för sig och lagt beslag på de ända tre sängarna i stugan.

Kl.03.00 ringde klockan och det var dags att ta sig upp och på med efterlängtade cykelbrallor igen. Gröten smakade likt tjockt tidningspapper och tog lång tid på sig ner i magsäcken. Fullpackade och klara och Öberg pyntad som ett helt bananträd for vi iväg ner mot starten för att möta upp Jake vid starten.

04.44 rullade vi med motorcykeleskort, soluppgång stora förhoppningar för dagen ut ur Motala. Med motvinden rakt i nyllet tog Sigbladh snabbt hand om taktpinnen och satte upp ett tempo på 35 km/h.

Men strax innan Ödeshög drabbas gruppen av två missöden. Victor Persson kör punka och måste stanna och byta ut sin ”superlätta” racing slang som dagen innan byttes ut för att rulla 2 km/h snabbare.

Undertecknad drar i samma veva på sig någon form av magsmärtor och tvingas gå lägst bak i ledet för att spara på krafterna och försöka återhämta sig.

Med en stundtals ganska hård motvind når vi till slut Jönköping med ett snitt på 34 km/h. Jake som fixat och trixat med en egen vattendepå för WCR blir något smått orolig när dessa inte infinner sig på utsatt plats i Jönköping. Sedan hör man MAMMA – PAPPA…..NU KOMMER VI!!!!! Jake lyckas till slut få syn på WCR:s inhyrda langningspersonal och gör därmed ett snabbt stopp för flaskbyten och bananpåfyllning.

Sigbladh som inte lyckats återhämta sig försöker med ett par-tre hulkningar kasta upp lite gamla grillraketer men misslyckas dessvärre med detta och får hoppa på cykeln med kvarvarande magsmärtor.

Det går inte längre än till Hjo då smärtorna blir olidliga och undertecknad tvingas kasta sig av cykeln för att lägga sig likt en utslagen A-lagare mitt i parken i centrala Hjo.

Efter ha fått ner pulsen och lugnat ner sig i 20 min lyckas Sigbladh tillslut klämma i sig en energibar och en banan och ta sig upp på cykeln igen.

Uppställda och klara för start

Bassan, Jake och Öberg ångar på i fortsatt tempo och når tillslut Motala på ny PB tid 8.24. Bassan som gjorde debut i Vätternrundan och Jake som för första gången körde på en fullblodsräser visade fina prestationer.

Öberg nåde Motala med en lättare kollaps men krossade fjolårstiden med hela 24 minuter.  

Persson, också debutant i Vätternrundan, som endast efter 4 mil drog på sig punktgering fick tillslut kämpa sig igenom de återstående 26 milen och rullade in på mycket imponerande 8.38

Sigbladh som efter vila och återhämtning inte hade sin bästa dag kunde rulla in på 9.00 blankt och var djupt besviken vid målgång. Får väll hoppas att det går över tills man gifter sig.

Våra schismatiker Ulf, Torgny och Richard som cyklade med THC blev något splittrade då Ulf fick släppa taget om klungan efter ca 5-6 mil. Däremot lyckades arbetshästarna Torgny och Richard med att hålla ihop det hela vägen och fick en fin fin tid på ynka 7.38 vilket verkligen ska framhållas.

Ulf som släppte taget om den snabba gruppen kämpades sig tillslut på egenhand in på 8.27

Men dagens prestation stod nog ändå Victor ”svampen” Persson för. Med en punktering efter 4 mil och aldrig tidigare erfarenheter av däckbyte, lyckades Persson med en grym bedrift att i ensamt majestät gneta sig runt de 30 milen på raska 8.38.

Summa summarum. Vi hade en väldigt trevlig helg med många fina resultat och minnen…Speciellt Perssons samtliga teorier i alla diskussionsämnen. Resultaten blev blandade men alla kan ju inte lyckas samtidigt.

Vi hoppas på en lika fin uppslutning 2012.  

Tillbaka på sadeln igen!

Efter att Öberg under långhelgen gjort ett utskick om att WCR annordnar ett "Get together", var det likt en ryttare som blivit avkastad av sin häst ett bra läge att ta sig upp på sadeln igen. Med gemensamma cykelkompisar i Gbg-regionen bjöds det därför in för att köra ett distanspass med klungkörning.
Onsdagen tillägnades därför att till en början damma av gamla trotjänaren som tagit mig runt vätternrundan 2010. Med lite lättare justeringar och sadelbyte stod hon nypumpad och klar som en härlig anekdot och gamla minnen från vättern började susa förbi i huvudet likt en gammal diabildsprojektor. Ombytt och klar satte jag iväg upp mot Johanneberg för att möta upp Öberg och vidare till vår mötesplats vid slottsskogsvallen.
Väl på plats stod där fyra riktigt cykelsugna grabbar i form av Robban, Martin, Fredrik och Johan. Alla med målsättning att bemästra Vätternrundan 2011. Efter ett par minuters slö prat bestämde vi oss för att köra söder ut mot Billdal. Med en något tveksamhet och stel nacke blev det första milen väldigt lugna med tanke på våra olika förutsättningar vilket var väldigt tacksamt denna dag.

Milen började rulla på, men en bit utanför Hjälmared var det Johan som blev drabbad av en liten lätt pys punka. Iklädda tighta trikåer från topp till tå blir vi omkörda av en hel karavan med stenhårda HD glidare samtidigt som vi försöker se så maskulina ut som man bara kan göra i cykelkläder samtidigt som vi pumpade upp hjulet på nytt. Med Robbans nyinvesterade "SuperPump" var ordningen återställd och vi kunde fortsätta vår färd.　
Framme vid Västra Ingsjön lyckas vi sammanstråla med två glada Landvetter bor som får syn på oss och hänger på våran rulle. Tacksamma för lite gemytligt sällskap tackar efter ett par mil dessa två gentlemen för sig och vänder tillbaka mot hemort. I lugn tackt närmar vi oss Mölndal där vi gör ett slutstop på rundan　och samlar ihop oss för lite nersnack. Med tom mage har tyvärr Robban bråttom iväg för att hinna till McDonalds Drive-in kö och investera i Plusmeny och bea-sås till pommes för att mätta hungern. Hoppas det målet smakade lika bra som min fil och müsli.

Riktigt kul att få med lite nya cyklister och lite nya samtalsämnen. Uppföljnimg på WCR:s Get together kommer troligtvis att återkomma fler gånger fram över.　　　　

Tråkigt slut på en bra början!

På en stekhet Nationaldag bestämde Öberg och jag oss för att cykla tillbaka hem till Götet från Halmstad för att få lite distansmil i benen inför vättern. Dessvärre fick firandet ett tråkigt slut.

Turen började förvånansvärt bra och i ett bra tempo. Med en lätt medvind från söder fick vi upp ett snitt på 37 km/h och kilometrarna tickade på likt en sekundvisare. Kändes oförskämt bra och allt flöt på enligt planen. Inte ens en tendens till åska eller regn skymtades på de blå.

Men så inträffade det som är lite av en cyklist mardröm. Vi cyklade på in mot Varberg och hade 1 mil kvar in till stan. Alec drog och jag låg på rulle. Då kommer en bil utkörandes från vänster i en skymd korsning. Alec hinner precis väja och runda bilen.....men för mig tar det TVÄRSTOP! Med cykeln rakt in i sidan på bilen slungas jag upp på och över hela motorhuven och landar på andra sidan.

På ett mirakulöst sätt lyckas jag likt en stuntman landa mjukt och kommer snabbt upp på benen igen innan folk kommer framspringandes till mig och ber mig lägga mig ner. Efter ha börjat få lite små spänningar i nacken ringdes sjukvårdare på plats och det blev ambulansfärd in till Varberg city. 

Med Läkaren snabbt på plats och en grundlig besiktning av kroppen konstaterades inga frakturer och vi blev nästan lika snabbt utskrivan som vi kom in. Med några panodil och alvedon i kroppen kunden vi sedan lunka ut genom sjukhusdörren för att sedan stå som frågetecken utan varken cykel eller bil.

Detta slutade otroligt lyckligt denna gången och jag känner mig väldigt glad att det inte blev värre en så här när man nu tänker tillbaka på vad som hände. 

Tack Alec att du var med och hjälpte mig! 

Med en lite "lätt mörbultad" kropp blir det vila och vila idag.